Historisk information om porslinstallrikar

Under Tang- och Femdynastiernas perioder var de norra ugnens munprodukter mestadels belagda med vit glasyr, såsom de som tillverkades i Xing-, Ding- eller Gong County-ugnar; Södra ugnsprodukter är ofta belagda med blå glasyr, till exempel de som tillverkas i Yue-ugnen, Tongchuan-ugnen eller Changsha-ugnen. Under denna period var plattans buk relativt grund, med en rak och något inåtgående eller rak och utåt sluttande öppning och platta eller grunda breda cirkulära fötter. Ding ugnsprodukter inkluderar vikbara midjeplattor och solrosmunstycken. Yue ugnsprodukter kan ses i form av solrosblad och lotusblad, med mönster huvudsakligen tryckta eller snidade. Under denna period brändes många runda kärl lager för lager, så det blev brännmärken både på plattans inre och yttre botten.
Det brukade bara användas i Kina, men med mänsklighetens framsteg har det sedan dess spridit sig till länder runt om i världen.
Sångdynastin
Jämfört med de tidigare dynastierna hade Songdynastins plattor en enklare och mer praktisk form, med fler vikkantsplåtar. Dekorativa mönster finns ofta i mitten av tallriken. Under den norra Song-dynastin var dekorationen av tallrikar huvudsakligen snidad och repad, representerad av Ding ugnsgods och Yaozhou ugnsgods. Under den södra Songdynastin var tryckning och blommålning de viktigaste stilarna. I den södra Jingdezhen-ugnen användes tryckning, medan i den norra Cizhou-ugnen var den svarta och bruna underglasyrmålningen den mest representativa. I Longquan-ugnen, Guan-ugnen, Ru-ugnen och Jun-ugnen var glasyrfärgen lika is som jade och vann.
Yuan-dynastin
Under Yuan-dynastin var plattans kroppsform bred och tung, med en platt och ytlig buk. Den var mestadels diamantformad och kronbladsformad, och fötterna var ofta överglaserade och avskrapade på mitten för att förhindra bränning och vidhäftning. Därför var de oglaserade områdena på fotsulorna tjocka av flintröd. Dekorationsmetoderna inkluderar tryck, repor och dekaler, med det mest spännande är den underglasyr blå och vita blomdekorationen.
Mingdynastin
Under den tidiga Ming-dynastin påminde porslinstallrikarna ganska mycket om Yuan-dynastin, särskilt under Hongwu- och Xuande-perioderna när den stora tallrikens kropp var tjock och tung. Det var vanligt att diamantmynningen var vikt eller något extravagant, med en grund böjd vägg. Ringfotens inre och yttre hörn var snedställda och plana, och tvärsnittet var ofta inverterat trapetsformat. De dekorativa mönstren sågs mest i underglasyrmålningar av blå och vit lotus och piongrenar. Under mellanperioden tenderade porslinstallrikarna att vara tunna och små till formen, med en vackrare och lättare stil. De dekorativa mönstren var huvudsakligen underglasyr i blått och vitt, med vanliga drake och fenix, blommor och fåglar, djur och karaktärsberättelser. Under den sena perioden exporterades mestadels porslinstallrikar, med större former och böjda kanter. Underglasyr blå och vita målningar målades ofta med ljus, och innehållet var rikt, med många berättelser om karaktärer, landskap, blommor och fåglar. Efter mitten av Mingdynastin började porslinstallrikar dekorerade med tekniker som doucai, wucai, röd glasyr, gul glasyr och blå glasyr att dyka upp.
Qingdynastin
Det finns två vanliga typer av porslinstallrikar under Qingdynastin: den ena är den extravaganta munnen, lätt böjd bukvägg, med djupa cirkulära fötter och släta tår. Under den tidiga Qingdynastin hade denna typ av plattor en djupare buk och tjockare kropp. En annan metod är att böja midjan och skumma kanterna, med en rundad nedre del och en lutande överdel, grunda cirkulära fötter och en relativt tunn och liten fosterkropp. Qingdynastins dekorationsmetoder var de mest mångsidiga och mångsidiga. Det finns färger som Doucai, Fencai, Wucai, Susancai, Qinghua och monokrom glasyr. Innehållet innehåller främst drakar och fenixar, landskapsfigurer, blommor, fåglar, fiskar och insekter, samt gynnsamma mönster med speciella betydelser.